Det är över ett år sedan jag började experimentera med att etsa min egen kalligrafi på metall som sen blev smycken, och jag är fortfarande fascinerad av processen. Ett för mig helt nytt material att jobba med är aluminium – och oj, vilken tacksam metall! Och snygg också!
Jag har haft den där stackars aluplåten liggande i över ett halvår säkert, och jag har vetat exakt vilka ingredienser som ingår i själva etsningen, men det är inte förrän i förra veckan som det blev praktik av teorin om man säger så.
Jag valde att göra en stel armring med texten ”Hic & Nunc/Here & now”. Det första är ju latin, så klart. Så här blev den första (och hittills enda) armringen:
Armringen är 15 mm bred, väger nästan ingenting och är väldigt lättburen. Innan dess blev det även några hängen (ca 10×50 mm) tillverkade, mest som en test av tekniken:
Aluminium är mjukt och behagligt att jobba med till skillnad från rostfritt stål som är hårt och motspänstigt (jag har svurit över det tidigare här och här). Samtidigt är det stabilt nog att hålla formen. Det är lätt att polera och liknar matt, borstat silver lite grann med sin mjuka, vita glans. Så vitt jag kan se när jag googlar ska det inte framkalla nån kontaktallergi heller. Det är nästan för många flugor i en smäll! :)
Jag tycker resultatet blev hyfsat bra åtminstone… vad tycker du? Är det värt att fortsätta experimentera med aluminium? Jag kommer nog i och för sig att göra det i alla fall, men det är alltid kul att höra vad andra tycker! :)
Följ på Facebook