Sveriges största sajt om kalligrafi med brevkurser, tips & tricks, länkar och webbshop

Dom hade det inte lätt, de gamla munkarna…

by Marie Fredriksson on 2012-04-17

in övrigt kalligrafi

I gamla handskrivna manuskript från medeltiden förekom det emellanåt att munkarna petade in små egna kommentarer i marginalen. Det kunde vara ganska triviala saker, och ofta kommentarer om själva skrivandet och hur jobbigt och enformigt det var i det kalla, mörka skriptoriet. 

För en modern kalligraf är det faktiskt inte så svårt att förstå vad de menar emellanåt. Hör bara här:

  • ”Nytt pergament, dåligt bläck; jag säger inte mer.”
  • ”Jag fryser så.”
  • ”Det är en svår boksida och ett mödosamt jobb att läsa den.”
  • ”Den här sidan har inte skrivits långsamt.” (Skrevs av nån med självdistans. :)
  • ”Pergamentet är hårigt!”
  • ”Tack gode gud att det snart blir mörkt.” (… så att jag kan sluta skriva.)
  • ”Å, min hand!” (Det gör ont att skriva länge!)
  • ”Nu har jag skrivit alltihop: för guds skull ge mig något att dricka!” (Kan nästan känna desperationen!)
  • ”Skrivandet är ett slitsamt arbete. Det böjer din rygg, fördunklar din blick, vrider din mage och dina sidor.” (Japp, det känns igen!)
  • ”St. Patrick av Armagh, befria mig från skrivandet!”
  • ”När jag skrev så frös jag, och det jag inte kunde skriva i solens strålar gjorde jag färdigt i stearinljusets sken.” (Långa arbetsdagar hade de.)
  • ”Såsom hamnen välkomnar sjömannen, lika välkommen är den sista raden för skrivaren.”
  • ”Detta är ledsamt! Å lilla bok! En dag ska sannerligen komma när någon säger till dina sidor: Den hand som skrev detta finns inte längre.” (Lite sorgligt med den insikten, eller hur?)

Flera av dessa texter liknar en längre passage som jag kalligraferade som en del av ett diplomarbete för några år sedan – läs mer om det här.  

Kommentarerna ger onenkligen en ganska direkt bild av det dagliga livet i ett skriptorie, och trots att flera århundraden har passerat sedan dess så är det förvånansvärt lätt att känna igen sig i situationen, eller hur?

Marie Fredriksson



Leave a Comment

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: