Sveriges största sajt om kalligrafi med brevkurser, tips & tricks, länkar och webbshop

Rapport från Vårrundan 2012

by Marie Fredriksson on 2012-05-09

in vårrundan

Ja, så var Vårrundan avklarad för den här gången då. Det var roligt, men ack så kallt!

Lördagen började med några få plusgrader, kraftig vind och solsken, och fortsatte med blåst och iskalla regnskurar blandat med mestadels moln och lite, lite sol. Inte direkt vad jag hade planerat för. Min klädsel var inte riktigt anpassad till varken temperaturen eller regnet, så oj vad jag frös emellanåt!

Staffliet som min ”anslagstavla” med hängsmycken skulle sitta på fick vi banka fast i backen med tvingar och långa armeringsjärn – det hade inte varit så lyckat om det stora vindfånget hade seglat iväg rätt vad det var! Dukarna på borden fladdrade rejält trots många stenar som tyngder, och rätt vad det var så blev allt och alla blöta av en regnskur, trots tältet vi var i.

Vårrundan 2012 - det var kallt!

Vårrundan 2012 - det var kallt!

Men inte avskräcktes vi av det. När folk började trilla in framåt halv elva-tiden så grabbade jag tag i min penna och mitt valnötsbläck och började frågade de som gick förbi ”Vill du ha ditt namn skrivet i kalligrafistil?”.

Jag visste ju sedan i fjol att standardsvaret skulle bli ”Njae…  inte ska väl jag… varför då… det tror jag inte…” men efter lite övertalning och försäkran om att det var gratis så accepterade de flesta. Och jag skrev och skrev och skrev så bra jag kunde under de omständigheter som rådde (kalla fingrar och lite fuktigt papper). Runt 120 namn blev det på två dagar.

Jag kalligraferade namn för glatta livet med stelfrusna fingrar!

Jag kalligraferade namn för glatta livet med stelfrusna fingrar!

Precis som i fjol så var höjdpunkterna på helgen att få se ögonen lysa upp på de som tog emot sina namn med båda händerna. De blev verkligen glada, trots att det kanske inte var min bästa kalligrafi någonsin – men den bästa som jag kunde utföra just då. Lite intressant var det också att höra att det blev rätt tyst när jag började skriva. Jag förmodar att det betydde att folk verkligen TITTADE på vad jag gjorde. :) Önskar att jag hade tänkt på att be någon filma ett sånt tillfälle.

Det mest udda namnet jag kalligraferade under dessa dagar var ”Ellenfrida”. Namnet tillhörde en söt liten tjej som är ensam i hela Sverige om att heta så. Barn överlag var både glada och förvånade när de såg vad man kan göra med en kalligrafipenna.

Kort med citat i kalligrafi

Många drog på munnen åt det här citatet :)

Vädret på söndagen var mycket bättre än under lördagen med sol och mindre blåst, och tiden gick riktigt fort. Jag sålde inte så himla mycket – jag tror att man mest är ute för att titta på såna här tillställningar – men blev av med alla lotter i alla fall. Jag hade några kort med kalligraficitat liggande, och just det här till höger sålde jag några stycken av. Och nästan alla som läste det drog på munnen, åtminstone kvinnorna.  :)

Det var jätteroligt att en av mina elever dök upp i tältet – Ulla Carlsson från Tibro, en av mina trognaste elever någonsin som precis har börjat sin tredje brevkurs. Så nu har jag helt plötsligt träffat två elever i levande livet på mindre än en månad. Jag skulle ju ha bett någon ta ett kort på oss så klart, men det glömde jag tyvärr.

Jag hade med mig nästan alla smycken hem igen, men sålde några stycken i alla fall. Det är lika roligt varenda gång nån gillar det jag gör tillräckligt mycket för att betala för det. Ett par köpte var sitt armband – han ett i läder med antikoxiderad koppar, hon en blankpolerad armring i aluminium. Båda med samma text – Amor vincit omnia. Kärleken övervinner allt. Gulligt, eller hur?

Nåväl. Det var en trevlig erfarenhet att vara med på Vårrundan i år igen, och konstigt nog var det fler besökare i år än i fjol, när vädret var kanonbra. 1100 personer jämfört med 800. Men i och för sig så lockar nog trädgård och grill mer när det är fint väder.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska medverka nästa år igen ännu. Måste återhämta mig lite känner jag, huvudet är helt tomt på energi nu. Men med lite tur så kanske vi ses på Kinnekulle nästa år i maj, vem vet? :)

Marie Fredriksson



Leave a Comment

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: