Här är en intressant och välgjord film om handpappersbruket Twinrocker i Indiana, USA. Cathy och Howard Clarke byggde upp detta företag från grunden och lärde sig att tillverka papper efterhand, och är nu en av USA’s stora aktörer när det gäller handtillverkat papper.
Det börjar onekligen klia lite i fingrarna när man ser detta… känslan av papperfibrer upplöst i vatten är väldigt speciell! :)
{ 0 kommentarer }
Ja, så var Vårrundan avklarad för den här gången då. Det var roligt, men ack så kallt!
Lördagen började med några få plusgrader, kraftig vind och solsken, och fortsatte med blåst och iskalla regnskurar blandat med mestadels moln och lite, lite sol. Inte direkt vad jag hade planerat för. Min klädsel var inte riktigt anpassad till varken temperaturen eller regnet, så oj vad jag frös emellanåt!
Staffliet som min ”anslagstavla” med hängsmycken skulle sitta på fick vi banka fast i backen med tvingar och långa armeringsjärn – det hade inte varit så lyckat om det stora vindfånget hade seglat iväg rätt vad det var! Dukarna på borden fladdrade rejält trots många stenar som tyngder, och rätt vad det var så blev allt och alla blöta av en regnskur, trots tältet vi var i.
Vårrundan 2012 - det var kallt!
Men inte avskräcktes vi av det. När folk började trilla in framåt halv elva-tiden så grabbade jag tag i min penna och mitt valnötsbläck och började frågade de som gick förbi ”Vill du ha ditt namn skrivet i kalligrafistil?”.
Jag visste ju sedan i fjol att standardsvaret skulle bli ”Njae… inte ska väl jag… varför då… det tror jag inte…” men efter lite övertalning och försäkran om att det var gratis så accepterade de flesta. Och jag skrev och skrev och skrev så bra jag kunde under de omständigheter som rådde (kalla fingrar och lite fuktigt papper). Runt 120 namn blev det på två dagar.
Jag kalligraferade namn för glatta livet med stelfrusna fingrar!
Precis som i fjol så var höjdpunkterna på helgen att få se ögonen lysa upp på de som tog emot sina namn med båda händerna. De blev verkligen glada, trots att det kanske inte var min bästa kalligrafi någonsin – men den bästa som jag kunde utföra just då. Lite intressant var det också att höra att det blev rätt tyst när jag började skriva. Jag förmodar att det betydde att folk verkligen TITTADE på vad jag gjorde. :) Önskar att jag hade tänkt på att be någon filma ett sånt tillfälle.
Det mest udda namnet jag kalligraferade under dessa dagar var ”Ellenfrida”. Namnet tillhörde en söt liten tjej som är ensam i hela Sverige om att heta så. Barn överlag var både glada och förvånade när de såg vad man kan göra med en kalligrafipenna.
Många drog på munnen åt det här citatet :)
Vädret på söndagen var mycket bättre än under lördagen med sol och mindre blåst, och tiden gick riktigt fort. Jag sålde inte så himla mycket – jag tror att man mest är ute för att titta på såna här tillställningar – men blev av med alla lotter i alla fall. Jag hade några kort med kalligraficitat liggande, och just det här till höger sålde jag några stycken av. Och nästan alla som läste det drog på munnen, åtminstone kvinnorna. :)
Det var jätteroligt att en av mina elever dök upp i tältet – Ulla Carlsson från Tibro, en av mina trognaste elever någonsin som precis har börjat sin tredje brevkurs. Så nu har jag helt plötsligt träffat två elever i levande livet på mindre än en månad. Jag skulle ju ha bett någon ta ett kort på oss så klart, men det glömde jag tyvärr.
Jag hade med mig nästan alla smycken hem igen, men sålde några stycken i alla fall. Det är lika roligt varenda gång nån gillar det jag gör tillräckligt mycket för att betala för det. Ett par köpte var sitt armband – han ett i läder med antikoxiderad koppar, hon en blankpolerad armring i aluminium. Båda med samma text – Amor vincit omnia. Kärleken övervinner allt. Gulligt, eller hur?
Nåväl. Det var en trevlig erfarenhet att vara med på Vårrundan i år igen, och konstigt nog var det fler besökare i år än i fjol, när vädret var kanonbra. 1100 personer jämfört med 800. Men i och för sig så lockar nog trädgård och grill mer när det är fint väder.
Jag har inte bestämt mig för om jag ska medverka nästa år igen ännu. Måste återhämta mig lite känner jag, huvudet är helt tomt på energi nu. Men med lite tur så kanske vi ses på Kinnekulle nästa år i maj, vem vet? :)
{ 0 kommentarer }
Japp, så börjar det närma sig Vårrundan 2012 på Kinnekulle då. Det är knappt två veckor kvar till den 5-6 maj, och jag är inte alls klar än. Fast det var mer att tänka på i fjol när allt var nytt, så klart.
Jag kommer att befinna mig på Stampens kvarn precis som i fjol. Kvarnen ligger i stort sett precis mitt emellan Forshem och Gössäter på ”Kullens” nordöstra sida. En Enirokarta hittar du här och GPS-koorinaterna är N 58° 36.870′, E 13° 28.065′ respektive 58.61451, 13.46775. Det vore så klart jätteroligt om du som läser detta har möjlighet att komma förbi!
Programbladet för hela rundan finns att läsa direkt på datorn om du klickar här. Man kan besöka hantverkare av alla sorter, strutsuppfödare, småskaliga livsmedelsproducenter och nostalgicafé - och mycket mer därtill. Stampens kvarn har nummer två på kartan.
"Smyckesställ"
I min tvättstuga är förberedelserna i full gång (det är enda utrymmet där jag får plats!). En del blir det samma som i fjol så klart, men jag har tagit fram delvis nytt material till samlingsutställningen i Österplana kyrka, och eftersom jag har flera nya typer av smycken i år så har jag varit tvungen att hitta på ett sätt att visa upp dem också. Med hjälp av några remsor överblivet parkettgolv, lite vaddering för en tjuga och neutralt grått tyg så skapades ”mästerverket” till höger, och det är tänkt att dessa ”pinnar” ska hålla reda på armringarna… och kanske något annat också som jag fick en ide till först härom dagen. Den som lever får se vad det blir. Eller rättare sagt, den som kommer till Vårrundan – eller har Facebook – får se! :)
I övrigt blir det nog en typ av anslagstavla på ett staffli där alla hängen och berlocker ska sitta uppnålade, ett par egenhändigt tillverkade ställ som håller läderarmbanden på plats och lite annat smått och gott. Jag kommer förresten att ha med mig några nya armband i vitt läder i år… kolla webbshoppen! Rätt snygga, tycker jag själv.
Nytt för i år är att jag har skänkt en vinst till Vårrundans lotteri, som är en stor del av finansieringen av det hela. En etsad armring i blankpolerat aluminium med texten Carpe Diem är mitt bidrag. Alla vinster visas i den lokala Sparbankens skyltfönster, men jag tycker nog inte att mitt bidrag kommer riktig till sin rätt. :( Det ligger nästan i markhöjd, med texten pekandes framåt/neråt och med ett tygveck framför… Men det är åtminstone urplockat ur påsen, vilket det inte var från början!
Så bara för att förtydliga så är det en sådan här armring som man kan vinna om man får lotten med nummer 2232:
Det vore roligt att veta vem som vinner!
Nu får man ju bara hoppas att det blir bra väder också. Bättre än i fjol kan det nog inte bli, men jag hoppas hoppas hoppas på sol och värme och uppehåll. Just nu ser det inte så ljust ut med kyla och regnslask med några solglimtar emellanåt, men en kollega påstod att Valborgshelgen skulle bli över 20 grader varm! Och Expressen och Aftonbladet börjar skriva om ”ryssvärme” som ska komma. Och för all del, ryssvärme brukar ligga kvar ett tag när den väl kommer hit, så det vore ju inte fel. Jag ska dansa alla anti-regndanser jag kan för att förmå vädergudarna att ge oss bra väder. Håll tummarna!
Som sagt, jag hoppas att du har möjlighet att ta dig till Kinnekulle helgen den 5-6 maj och uppleva den fantastiska vårliga naturen, maten och människorna och hela alltihop!
Med lite tur så ses vi, eller hur? :)
{ 0 kommentarer }
I gamla handskrivna manuskript från medeltiden förekom det emellanåt att munkarna petade in små egna kommentarer i marginalen. Det kunde vara ganska triviala saker, och ofta kommentarer om själva skrivandet och hur jobbigt och enformigt det var i det kalla, mörka skriptoriet.
För en modern kalligraf är det faktiskt inte så svårt att förstå vad de menar emellanåt. Hör bara här:
Flera av dessa texter liknar en längre passage som jag kalligraferade som en del av ett diplomarbete för några år sedan – läs mer om det här.
Kommentarerna ger onenkligen en ganska direkt bild av det dagliga livet i ett skriptorie, och trots att flera århundraden har passerat sedan dess så är det förvånansvärt lätt att känna igen sig i situationen, eller hur?
{ 0 kommentarer }
Å wow! Jag har hittat en fantastiskt välgjord liten film som visar hur det gick till att tillverka illuminerade manuskript (alltså böcker) innan Gutenberg uppfann tryckpressen!
Filmen ligger inte på Youtube och går inte att bädda in direkt här, men du hittar sidan om du klickar här. Man visar och förklarar alla stegen i processen - inte i detalj, men det är tillräckligt för att man ska få ett bra hum om hur det gick till. Hela vägen från tillverkning av pergament gjorda av djurhudar samt gåspennor och bläck, till textning, illuminering och slutligen själva bindningen av boken. Kalligrafen Thomas Ingmire medverkar och visar många av stegen.
Filmen är riktigt bra gjord, och man förstår verkligen att dessa objekt var bland de mest värdefulla och eftertraktade i hela den medeltida världen. Det är otroligt hur många mantimmar det måste ha gått åt till att tillverka dem, och inte så konstigt att det bara var de rika och mäktiga som hade råd!
Det är nästan så att det börjar klia lite i bokbindarhänderna… det var ett tag sen senast! :)
{ 0 kommentarer }
Det var en ledsam vecka förra veckan. En kalligrafivän i Florida gick bort i sviterna efter ett par års kamp mot cancer. :(
Jag träffade aldrig Ginger personligen, men genom åren mailade vi kors och tvärs många gånger. Facebook blev också en kanal att kommunicera genom. Och man lär ju faktiskt känna personer genom att kommunicera, oberoende av på vilket sätt man gör det.
Hon var en av de snällaste, mest omtänksamma, talangfulla och vackra personer jag någonsin ”träffat”. Kände som en storasyster på något sätt. Lika, men ändå olika. Det känns lite konstigt att sakna någon som man aldrig mött i verkliga livet, men jag gör faktiskt det. :(
Kalligraferat brev från min vän Ginger
I augusti i fjol damp det ner ett handskrivet och kalligraferat brev från Ginger i min brevlåda, helt ”out of the blue”. Med det följde en lite spöklik känsla, som om det var ett tack-och-adjö-brev fast egentligen ingenting i det antydde något sådant. Och jag lyckades intala migsjälv att det inte var så.
När jag mailade och tackade för brevet så svarade hon aldrig. Jag förstår idag att hon redan då visste att det förmodligen inte skulle sluta väl för henne.
Gesten i sig – att skriva personliga brev till sina vänner och (indirekt) säga adjö innan man går bort – är så oerhört omtänksam och osjälvisk i sig. Att bry sig så mycket om andra som man inte ens har träffat, trots att ens egen situation är så svår. Tårarna börjar krypa i ögonen när jag tänker på det. Jag var säkerligen inte den enda som fick brev från Florida den hösten.
Jag hade hoppats att vi skulle kunna träffas någon gång i framtiden, men så blir det ju nu inte. Inte i det här livet i alla fall. Och det är så ledsamt.
Rest in peace, Ginger min vän. <3
{ 1 kommentar }
Jag fick ett mail för ett tag sedan, från en översättare som åtagit sig att översätta en kalligrafibok från engelska till svenska.
Hon hade upptäckt att det förekommer en hel del fackord och -uttryck i det här ämnet och behövde hjälp med att hitta svenska motsvarigheter samt korrekturläsande. Lite googlade resulterade i en träff på kalligrafi.com och undertecknad. :)
Självklart tyckte jag att det här lät som en kul grej – engelska är liksom nästan förstaspråket för mig när det gäller kalligrafi i och med alla engelskspråkiga böcker och internet etc. Och inte tyckte jag att det borde ta så lång tid heller. Fem timmar eller så kanske. Tja, nu är jag uppe i det tredubbla antalet timmar och är inte färdig än, men det är fortfarande roligt. Känns mer som skoj än jobb, faktiskt. Jag kan ju det här ämnet!
Kalligrafibibeln - snart i en bokhandel nära dig! :)
Boken det gäller är David Harris’ ”The Calligrapher’s Bible” som kommer att heta ”Kalligrafibibeln” på svenska. Hade den på originalspråket i bokhyllan redan som tur var. Jag önskar att jag kunde säga att det är en bra bok, men jag tycker faktiskt inte att det är det. Rörig och ostrukturerad och lite slarvig känns den. Men huvudsektionen visar 100 olika kalligrafiska stilar (en del förmodligen konstruerade av Harris för att nå upp till 100 stycken), och även om det finns en del att säga om dem så kan man absolut använda den som en resurs bara av den anledningen.
Min del i översättningen är att vara faktagranskare och kontrollera rena fakta och användningen av facktermer. Jag har inte haft någon att säga till om när det gäller det språkliga – det är översättarens jobb. Så egentligen översätter jag ju inte, utan granskar mer. Under tiden har jag i alla fall fått en ny respekt för facklitteraturöversättare – kalligrafi är ju inte det enda ämnet med en egen uppsättning facktermer direkt. All cred till dessa personer och det jobb de gör!
I skrivande stund vet jag inte när den här boken kommer att finnas i bokhandlarna, men som jag förstår det ska den tryckas på flera olika språk vid samma tillfälle ganska snart. Nån gång framåt sommaren kanske.
Ska bli kul att se mitt namn i tryck! :)
{ 1 kommentar }
Jag har oerhört dåligt samvete för min blogg just nu. Det är länge sen det blev nåt inlägg av värde här. Idéer till saker att skriva om saknas inte direkt, men däremot saknas tiden.
Heltidsjobb till att börja med. Det blir ju ca tio timmar om dagen. Sömn, en så där 6 timmar drygt. Sen – lite bokföring och fakturering, underhåll av webbshopar på svenska resp. engelska, förpackning av sålt material etc. Genomgång av elevarbeten. Städa, handla, laga mat. Och precis som om det inte var nog att experimentera med smycken av etsad metall, så drar jag igång nya experiment med epoxy (som du kanske har läst om tidigare). Förstår inte varför jag inte kan låta bli nya infall… eller åtminstone skjuta dem lite på framtiden. Eller jo, det vet jag ju… det är ju så himla roligt! :)
I alla fall. Allt detta gör att något måste stryka på foten. Och tyvärr så har det ett tag blivit den här bloggen. Förlåt!
Jag har alla avsikter att fortsätta skriva här. Jag vill skriva, och gillar att skriva. Jag ska göra en kraftansträngning att verkligen komma ikapp igen. Lovar. På heder och samvete! För saker att skriva om saknas inte, som sagt.
Under tiden finns det lite kortare och snabbare kontakt/information på min facebooksida (www.facebook.com/kalligrafi) ifall du är intresserad. Om nu någon läser detta över huvud taget, vill säga…
I’ll be back!
{ 2 kommentarer }
Program för Vårrundan 2012
Jodå, jag har bestämt mig för att medverka under Vårrundan igen i år den 5-6 maj. Det var så himla roligt i fjol så det var inte mycket att tveka på när anmälningarna skulle lämnas in!
Vårrundan – för dig som inte känner till det – är en konst- och hantverksrunda på Kinnekulle den första helgen i maj varje år. Besökare kommer från när och fjärran i stora antal. Ett hundratal lokala aktörer av olika slag – konstnärer, hantverkare, caféer, lokala matproducenter etc – visar sina färdigheter och utbud över hela ”Kullen”. Ofta i strålande sol och med vårens första grönska i full blom. Kinnekulle är fantastiskt vackert på våren!
I år är det tioårsjubileum för Vårrundan och programmet har precis presenterats. Här hittar du en bläddringsbar version av programmet. Jag kommer även i år att husera hos Agneta och Christer vid Stampens kvarn mellan Forshem och Gössäter. Det är en undangömd liten juvel med fantastiskt vackra och rofyllda omgivningar, väl värd ett besök. Och så finns det kaffeservering där också! :)
En liten resumé över förra årets Vårrundehelg ur mitt perspektiv hittar du här.
Jag hoppas att vi ses på Kinnekulle den 5-6 maj!
{ 0 kommentarer }
Lakrits sköter lottdragningen
God morgon! Nu är vinnarna i utlottningen dragna. Jag tog lillkatten Lakrits till ”hjälp” igen eftersom hon verkar ha en fetisch när det gäller papperslappar och blir hyperalert så fort nån prasslar med papper.
Från början hade jag tänkt att lotta ut två hängen, men sen tänkte jag att jag lika gärna kan lotta ut alla som blivit röstade på… själv har jag inte nån större nytta av att de ligger i en glasburk på fönsterbänken liksom. Bra va? :)
Alla som röstat på något smycke har varit med i dragningen men med en eller fler röster beroende på om några av respektive vänner deltagit också. (Hmmm.. det där lät som gallimattias när jag läser det själv men jag hoppas ni fattar.)
Resultatet av Lakrits och min utlottning blev i alla fall följande:
Smycke nr 1 – blå med texten ”Live Laugh Love”
Vinnare: Marie Blom
Smycke nr 4 – blå med texten ”Anything’s possible”
Vinnare: Maritta Månsson
Smycke nr 5 – rödorange med texten ”Dreams come true”
Vinnare: Barbro Reine
Smycke nr 6 – kupad, blank aluminium med etsad text ”Live Laugh Love”
Vinnare: Åsa Englund
Stort grattis till er fyra! Jag hoppas att ni blir nöjda med era smycken. En del av er har jag redan adresserna till, men ni andra måste maila en postadress till mig på marie(at)kalligrafi.com Jag skickar försändelserna på måndag eftermiddag!
Jag kommer idag att börja tillverka sådana här epoxyhängen ”på riktigt” (dvs. utan att behöva experimentera så mycket), så inom nån vecka eller två kommer det att finnas fler att köpa i min webbshop. Jag hoppas att det blir ett intresse för dem där också. Men tills vidare är de här fyra utlottade hängena de enda i sitt slag på marknaden! ;)
Nåväl – det var väl allt då tror jag. Om du som läser detta inte redan följer mig på facebook är du välkommen att göra det på www.facebook.com/kalligrafi. Där blir det löpande förhandsvisningar av nya grejor och kanske nån mer utlottning eller tävling… vem vet!
{ 1 kommentar }
Följ på Facebook