Om kalligrafen

Jag som ligger bakom den här webbsajten heter Marie Fredriksson och bor i Götene i Västergötland. Till vardags arbetar jag på kontor, men kalligrafi är mitt stora intresse och passion här i livet. Det har det varit ända sedan jag som fjortonåring fick tag i en kalligrafibok på biblioteket (jag tror det var Karl-Erik Forsbergs "Handledning i kalligrafi"). När jag dessutom lyckades hitta några lösa stift och ett pennskaft i den lokala bokhandeln var lyckan total.

Under flera, flera år försökte jag lära mig själv ur de få böcker som jag lyckades hitta, genom att slaviskt kopiera förlagorna så gott jag kunde. Jag tyckte att jag klarade mig ganska bra och att jag var hyfsat duktig. Nu kan jag inte annat än le när jag ser tillbaka. Vingliga bokstäver utan någon grundläggande kunskap om bokstavsformer och -konstruktion är vad jag ser idag, men på den tiden var jag riktigt nöjd med mig själv. Det sägs att ju mer man lär sig om ett ämne desto mer inser man hur mycket man har kvar att lära, och det är sannerligen sant när det gäller kalligrafi!

Följ mig på Twitter!

Kurser
Våren 1997 började jag ta några internationella brevkurser som tyvärr inte längre drivs, och därigenom lärde jag mig mer än jag någonsin trodde vara möjligt. Det öppnade mina ögon och fick mig att verkligen förstå bokstäverna, hur de är konstruerade och vad som gör de olika stilarna till vad de är, och jag är för evig tacksam mot Karen Ter Haar, Viva Lloyd, Gemma Black och Maura Cooper, de lärare jag studerade för under de fyra år som följde. Det är på mina erfarenheter från dessa kurser som jag har byggt min egen brevkurs som jag valt att kalla KalliGrafos. Den grundkunskap som jag fick genom dessa kurser har gjort det mycket lättare för mig att lära mig nya stilar på egen hand sedan.

Diplom
Jag har vid två tillfällen spenderat väldigt mycket tid på att färdigställa en handfull arbeten som underlag till en "diplomering" kan man kanske kalla det. Den engelska föreningen CLAS (Calligraphy and Lettering Arts Society) ligger nämligen bakom ett system av diplom i olika svårighetsgrader, och jag har tyckt att detta är ett bra sätt att få ett kvitto på mina kunskaper så att säga. De arbeten man skickar in blir bedömda av erkända kalligrafer, man får kommentarer till bedömningen och - om man bedöms vara tillräckligt kvalificerad - även ett diplom som verifierar ens resultat. Bedömningen är hård men rättvis. Jag tror inte att någon någonsin uppnått 100% i resultat, och över 90% är mycket ovanligt.

Första nivån foundational level, arbetade jag med under våren 1999 med gott resultat (84%), och andra nivån intermediate level spenderade jag nästan nio månader med under hösten 2005 och våren 2006. Det låg väldigt, väldigt många timmar bakom dessa arbeten, och trots att det var ansträngande både fysiskt och psykiskt så var det ändå värt arbetet. Man får en hel del erfarenhet och lär sig nya saker genom att arbeta mot ett mål under en längre period. Resultatet av denna sista diplomering blev också hyfsat bra (74%) och jag fick mitt diplom.

Arbeten
Några exempel på mina egna alster har jag lagt upp i ett anspråkslöst "galleri", och du är välkommen att ta en titt om du vill. I stort sett allt jag skapar är gjort efter eget huvud och för mig själv. Jag har gjort ett par beställningsuppdrag mest av en slump men har inte gjort någon ansträngning att försöka etablera mig kommersiellt i någon större skala. Men om tillfället dyker upp är jag givetvis intresserad (innehar F-skattebevis osv).

Kalligrafi som hobby
Det är oerhört rofyllt och nästan meditativt att sitta med pennan i handen och se bokstäverna flyta fram på pappret i långa rader. När man känner i hela kroppen att alla timmars slit och alla ändlösa övningsark verkligen gett resultat. När man märker att man tillägnat sig en djup förståelse och kunskap om bokstavsformerna och en rent motorisk skicklighet i fingrar, hand och arm som gör att man verkligen behärskar sitt verktyg - bredpennan. Tiden flyger iväg, en eftermiddag försvinner som ingenting, man märker inte att man blir hungrig, man struntar i om telefonen ringer. Det måste vara mer än en hobby eller ett intresse - det är en passion!

å andra sidan finns det även dagar när ingenting fungerar och allt bara blir kråkfötter, och då är det helt enkelt inte lönt att fortsätta försöka heller. Då får man helt enkelt lägga undan pennan och göra något annat, för är det något jag har lärt mig under de här åren så är det att det definitivt inte går att tvinga fram vackra bokstäver. Välbalanserade bokstäver kan bara komma från en harmonisk kalligraf, så är det bara. För mycket stress är en dålig förutsättning för vackra bokstäver, och därför kan kalligrafi även vara en bra avslappnande sysselsättning. Man måste helt enkelt varva ner och koncentrera sig på det pappersark man har framför sig.

Att lära sig kalligrafi är en lång process, där lärandet går i etapper. Först lär man sig de grundläggande strecken och formerna, antingen genom en bok, brevkurs eller genom att titta på hur någon annan gör. Först går det lite knaggligt, men ju mer man övar desto bättre går det och rätt var det är så får man en aha-upplevelse och får en skymt av bokstävernas "själ". När man väl har fått den insikten så fortsätter man att öva bara för de ögonblicken, som med tiden kommer oftare och oftare. Sedan rätt var det är så kommer man på sig själv med att skriva lätt och ledigt och kanske till och med med några improviserade slingor. Om man sedan har talang och är ihärdig och fortsätter att öva så får man med tiden så pass mycket erfarenhet att kunskapen verkligen sitter i musklerna mer än i hjärnan, och då kan man börja variera och göra små utsvävningar utan att behöva tänka så mycket. Därmed får bokstäverna ens egen signatur, avtryck och personliga tolkning, och då finns det ingen dator i hela världen som kan konkurrera! :-)

Man kan på sätt och vis jämföra kalligrafi med att lära sig något annat fysiskt eller motoriskt som att spela piano eller tennis. De flesta kan lära sig "Für Elise" eller att slå en boll fram och tillbaka över ett nät och många blir riktigt bra på det med tiden och spelar gärna för sitt och andras höga nöjes skull. Men långt ifrån alla blir konsertpianister eller får spela med Nadal och Federer.

www.kalligrafi.com
Anledningen till att jag startade den här webbsajten är att jag länge tyckte att det saknades en seriös svensk/skandinavisk hemsida med inriktning mot kalligrafi. Det är också mitt bidrag till att försöka sprida ett intresse för denna hobby eller konstform till så många som möjligt. Målet med sajten är att många av er som surfar på internet i jakt på kalligrafiskt innehåll hittar hit och får hjälp på ett eller annat sätt. Jag vill både inspirera och motivera till att ta upp en ny eller gammal och bortglömd hobby.Om du inte hittar vad du letar efter här, tveka inte att skriva en rad och fråga mig! Jag svarar alltid på alla seriösa mail.

I vilket fall som helst, jag hoppas att du som läser det här har hittat något på denna sajt som du inte visste förut, något som tänt ett intresse på nytt, något som inspirerat. I så fall känner jag mig nöjd!