Sveriges största sajt om kalligrafi med brevkurser, tips & tricks, länkar och webbshop

Prickar över i och j

Bokstäverna i och j har inte alltid haft prickar över sig, utan skrevs från början som ett enkelt streck utan prick. I är den äldsta av dessa bokstäver, och kallades av grekerna för ”iota”, vilket betyder ”oändligt lite”. Därav kommer för övrigt vårt uttryck ”inte ett jota”.

Ordet "minimum" skrivet utan prickar...

Ordet "minimum" skrivet utan prickar...

... och med prickar

... och med prickar

Bokstaven i användes i det tidiga latinska språket för att representera ljuden för både i och j. I det romerska alfabetet fanns nämligen inte j över huvud taget.

Fram tills det att de olika gotiska stilarna började bli dominerande använde man ingen prick över i – det fanns ingen anledning. Men i och med texturans popularitet blev det nödvändigt att göra något för att skilja till exempel en ”ni”-kombination från ett ”m”. I en texturastil består i stort sett alla bokstäver av tätt packade lodräta streck, och det blev mycket svårt att läsa en text som vid en första anblick bara såg ut som en förvirrande massa av raka streck. Lösningen blev att lägga till en prick över i, vilket gjorde en gotisk text betydligt lättare att läsa (se exempel nedan).

Under historiens gång tröttnade någon till slut på att ha ett och samma tecken för två olika ljud, och började göra i lite längre för att beteckna ett j-ljud. Till slut lades även den lilla kroken till, och bokstaven j som vi känner den idag var född. Sedan dess har de skrivits på detta sätt, med prickar!

Marie Fredriksson



Leave a Comment