Sveriges största sajt om kalligrafi med brevkurser, tips & tricks, länkar och webbshop

Att skriva kalligrafi med stålstift

Att använda lösa stålstift att skriva med kan verka både besvärligt och onödigt om man är van vid pennor av reservoar- eller filtspetstyp. Och visst – man måste fylla på dem allteftersom man skriver och de kan verka temperamentsfulla innan man kommer underfund med hur de fungerar, men de är så mycket mer flexibla att det ändå uppväger de mindre svårigheter man kan ha i början. När man väl kommit över första tröskeln är lösa stift definitivt överlägsna reservoarpennorna.

Ett nytt stift

Stift av märke "Tape"

Stift av märke ”Tape”

När man köper ett nytt stålstift kan det ibland kännas som om det raspar onödigt mycket mot pappret, nästan så att det river mot ytan. Och det kan faktiskt vara så att spetsen är lite ojämn – tyvärr är inte alla helt perfekta när de kommer från fabriken. För att råda bot på detta kan man leta upp en tändsticksask och dra pennan över plånet tills det raspiga är borta. Det är inte mycket slipverkan i ett tändsticksplån så det kan ta lite tid, men resultatet blir jämnt och fint. Ett annat alternativ är om du har en sådan där nagelfil som var populär för ett antal år sedan, en sån som man blankpolerade översidan av naglarna med – den har säkert ett namn, men jag kommer inte på det i skrivande stund. Använd den finaste delen på samma sätt som tändsticksplånet ovan.

När stiften är helt nya kan det också hända att det finns en tunn oljehinna från tillverkningen kvar som gör att spetsen så att säga halkar på pappret utan att släppa från sig bläck. Prova med att lägga stiftet i kokande vatten några sekunder, eller att föra det snabbt genom en eldslåga ett par gånger. Gör sedan rent med tvål, ljummet vatten och en gammal tandborste.

Reservoaren

Reservoarens position

Reservoarens position

Den lilla behållaren eller ”tungan” som sitter på själva stiftet är pennans reservoar. Den skrivvätska som finns där rinner ner genom pennan när man trycker den mot pappret, fördelas över den mejselformade spetsen och lämnar de karaktäristiska och omväxlande tjocka och tunna linjerna på pappret. Reservoaren gör att man slipper doppa pennan i tuschet stup i kvarten och ska sitta ca 1,5 mm från pennans spets (se bild), men här kan man tvingas till förändringar beroende på vad man skriver med.

Om man har en skrivvätska som är tjock och inte flyter så bra genom pennan kan man flytta reservoaren närmare spetsen för att förbättra flödet, och om man har ett medium som flyter för bra kan man flytta upp reservoaren för att få bättre kontroll.

Hur reservoaren sitter beror på vilket typ av stift man har. Bilden ovan visar ett ”Tape”-stift och där sitter reservoaren på översidan. Det finns andra, bland annat av märke ”Mitchell”, där reservoaren sitter på undersidan av stiftet.

Sätta fast stiftet i pennskaftet

Så här ska stiftet sättas ihop med skaftet

Så här ska stiftet sättas ihop med skaftet

Ett klassiskt misstag man kan göra som nybörjare är att man kanske sätter in stiften på fel sätt i pennskaftet. De inte ska sättas in ”mitt i krysset” mellan griparmarna i skaftet, utan mellan dem och själva trähöljet (se bild till höger).

Fylla pennan

När man fyller pennan med färg kan man antingen doppa pennan direkt i tuschet (eller vad man nu skriver med), eller också använda en pensel som man stryker av på insidan av reservoaren. De finns de som hävdar att ena eller andra metoden är bättre, men det är väl förmodligen en smaksak. Jag föredrar att fylla pennan med pensel, eftersom man får mindre ”kladd” då, och det är mindre sannolikt att de första bokstäverna man gör med en nyladdad penna blir klumpiga på grund av för mycket tusch i (och utanpå) reservoaren.

Skrivvätskor

En av de allra största fördelarna med ett stålstift är att man kan skriva med så många olika medier – tusch, akvarellfärg, gouache, plakatfärg, till och med rödbetsjuice om man skulle vilja. Oftast fungerar detta utan problem, men inte alltid. Olika medier är uppbyggda på olika sätt med olika pigment, och skiljer sig från varandra när det gäller hur väl de rinner genom pennan. Om du har problem med flödet kan du i första hand prova att flytta reservoaren uppåt eller nedåt enligt ovan, och om inte det hjälper kan du försöka tunna ut tuschet eller vad det nu kan vara med ett par droppar vatten och se om det hjälper. Vad som skiljer de vanligaste skrivvätskorna åt kan du läsa om här.

I regel är de dyrare akvarellfärgerna av artistkvalitet bättre att skriva med än billiga vattenfärger, beroende på att pigmenten i ”äkta” akvarellfärger är finare malda och de fastnar inte någonstans i pennan för att de är för grova. En halvkopp av tex. Winsor & Newton akvarellfärg räcker jättelänge när man använder den till kalligrafi, så kostnaden är egentligen inte speciellt stor. Å andra sidan har jag fortfarande kvar delar av ett set vattenfärger från min barndoms sjuttiotal som är en ren fröjd att skriva med än i dag. Ibland kan man ha tur, antar jag :-)

Hur långt man kan skriva utan att fylla på reservoaren beror på hur bred pennan är, eftersom det går åt mer tusch till stora bokstäver än till små och reservoaren är lika stor oavsett pennans bredd. Skriver man med t ex ett 5 mm brett stift så kan man kanske bara göra ett par bokstäver innan man måste fylla på tusch, medan man med t ex ett 1½ mm stift kan skriva flera ord eller kanske till och med rader. Det kan tyckas besvärligt att fylla på reservoaren stup i kvarten, men jag ser det som små välkomna minipauser där musklerna i fingrar och arm får vila lite. Långa pass med pennan i handen blir ju som bekant ganska ansträngande för kroppen.

Rengöring

Stålstift bör göras rena efter varje gång man använt dem, i synnerhet om man har skrivit med medier som torkar vattenfast. Om man sitter och skriver i långa pass eller om det är väldigt varmt så kan man behöva göra en mindre rengöring någon gång under tiden också, för att förhindra att pennan torkar igen. Då räcker det med att skölja stiftet i rinnande vatten. En gammal tandborste, ljummet vatten och vanlig tvål duger utmärkt till att göra rent med när ma är klar.

En del stift är enklare än andra att dela på om man vill göra rent reservoaren separat. Det spelar ingen roll hur noga man gnuggar med tandborsten, det blir ändå färgrester kvar mellan reservoaren och stiftet om man inte tar isär dem. Det är i och för sig inte hela världen så länge man använder vattenlösliga medier, men någon gång ibland bör man ta isär stiftet och göra ordentligt rent. Torka stiftet med hushållspapper och låt det lufttorka efter tvätten. De är nämligen inte rostfria, och kommer obönhörligen att rosta (kvickt dessutom!) om de till exempel blir liggande i vatten på tvättställskanten.

Papper

Pappret och dess kvalitet och gräng (ytstruktur) spelar också en stor roll för hur pennan uppför sig. Allra enklast är att hålla sig till slätt papper utan gräng tills man behärskar pennan – det ligger en poäng i att stapla alla fördelar man kan hitta på sin sida när man ska lära sig något nytt. Gör det inte svårare för dig än du behöver. Grängat papper är besvärligt att skriva på med stålpenna – inte bara för nybörjare! En del papper är helt enkelt hopplösa, även om de är åh så vackra.

Vill du prova ett riktigt bra papper för kalligrafi och har tillgång till en butik med bra utbud av konstnärsmaterial, så fråga efter ”Arches Aquarelle hot press” (HP) eller varmpressat som det också heter. Det är mycket uppskattat i kalligrafivärlden, och är helt slätt. Även den släta sidan på ”Canson Mi-Teintes” är bra att skriva på.


 

Jag hoppas att denna beskrivning har förklarat på ett bra sätt hur ett stålstift fungerar, och kanske till och med gett svar på några frågor. Om du inte tidigare provat att skriva med stålstift, gör gärna det. De har en annan känsla mot pappret än både reservoarpennor och filtspetspennor, och de är faktiskt inte alls svåra att behärska även om det kanske verkar så vid en första anblick. Stift och pennskaft kan du om du vill köpa av mig i webbshopen, och det är inte speciellt dyrt. Du får ett set med sex spetsar och ett pennskaft för drygt hundralappen.

Lycka till!

Marie Fredriksson



Adam augusti 21, 2013 kl. 17:08

Jag är en av dem som har satt in stiftet fel, och det löste faktiskt ett problem med att reservoaren gick emot skaftet när jag flexade lite med pennan.

Tack!

Svara

13-åring december 25, 2013 kl. 19:17

Tack så hemskt mycket för informationen! Fick ett kalligrafi-set i julklapp och det gav ingen som helst information hur man skulle sätta in stiften.

God Jul i efterskott!

Svara

Celine mars 21, 2015 kl. 12:25

Har köpt ett kalligrafiset men vet inte hur jag lägger i bläcket

Svara

Marie Fredriksson mars 22, 2015 kl. 18:20

Celine,
maila mig på adressen längst ner på sidan och tala om vilken typ av penna du har köpt så kan jag kanske hjälpa dig.

Svara

Chatrine Jansson juli 17, 2017 kl. 21:50

Hejsan,

Jag hoppas du kan ge mig lite tips! Jag målar en del akvarell och vill hitta ett mjukt och flexibelt stift att använda som hjälpmedel till mina verk.

Jag vill kunna skriva fina kalligrafi texter och eller skissa upp stadsmotiv etc med akvarellfärg och sedan måla färdigt dem på klassiskt vis.

Har du förslag på stift du tror jag skulle kunna använda?

Mvh,
Chatrine

Svara

Marie Fredriksson juli 24, 2017 kl. 18:59

Hej Chatrine.
Det är lite svårt att avgöra vad det är du är ute efter, men jag tror att det inte är mejselformade stift (som i den här artikeln) utan spetsiga? I så fall har jag ingen svensk leverantör att hänvisa dig till. Det jag skulle gjort är att kolla Ebay efter ”pointed calligraphy pen nibs” och se vad som dyker upp. Jag använder själv inte den typen av spetsar, så jag kan inte rekommendera något särskilt märke. Har jag fel i mitt resonemang är du välkommen att kontakta mig igen, maila gärna!

Lycka till!

Svara

Leave a Comment