Sveriges största sajt om kalligrafi med brevkurser, tips & tricks, länkar och webbshop

Titivillus – skrivarnas ”skyddsdemon”

Titivillus - skrivarnas skyddsdemon

Titivillus - skrivarnas egen skyddsdemon

Skyddshelgon finns det gott om här i världen. I stort sett varenda hantverksyrke har ju sitt eget helgon, men kalligrafer och skrivare kan stoltsera med en ”skyddsdemon”, hur konstigt det än låter.

Förr i tiden fanns det ju åtskilliga munkar som satt i klostrens dåligt upplysta skriptorium på pallar utan ryggstöd och kopierade religiösa texter. Detta var ett monotont och krävande arbete, och klostren var dåligt uppvärmda så de stackars munkarna hade inte den bästa arbetsmiljön. En enda bibel tog åratal att framställa, med gåspenna på pergament, och därmed ansågs bibelstöld vara ett mycket grovt brott.

Munkar är ju inte mer än människor de heller, och ibland vandrade självklart deras tankar iväg när klosterlivet blev för tråkigt och monotont, och vips så hade ett fel smugit sig in i texten de skrev. Som folk i allmänhet var inte munkarna så pigga på att ta på sig skulden för sina fel, så på skoj uppfann de en demon vid namn Titivillus. Titivillus blev syndabocken så fort ett skrivfel slank ur gåspennan. ”Det var hans fel, inte mitt!”

Titivillus nämns första gången i manuskriptet Tractatus de Penitentia som skrevs av John of Wales ca 1285, i en vers som låter så här:

Fragmina verborum titivillus colligit horum
Quibus die mille vicibus se sarcinat ille.

I översättning blir detta ungefär:

Titivillus samlar fragmenten av dessa ord
Med vilka han fyller sin säck tusen gånger varje dag

Legenden säger att Titivillus vandrade jorden runt varje dag, och samlade på skrivfel i den stora säck han bar på ryggen, ända tills han hade hittat tillräckligt många för att fylla säcken tusen gånger. Efter varje dags skörd tog han säcken till Lucifer där varje skrivfel noggrant bokfördes. På domedagen skulle sedan dessa skrivfel läsas upp högt och väga tungt emot den stackars munk som gjort dem. I de tecknade bilder man har hittat föreställande Titivillus avbildas han alltid med en stor säck på ryggen. Den amerikanske kalligrafen Don King har gjort en träffande avbildning av denna demon, dock utan säck.

När den här hemska historien spreds hjälpte munkarnas rädsla för domedagen verkligen till att hålla skrivfelen nere. Vid 1400-talets mitt var Titivillus nästan arbetslös på grund av den höga standarden på skriften, och det sades att han i stället fick ägna sig åt att slinka runt i kyrkorna och skriva ner namnen på de kvinnor som var ouppmärksamma under högmässan och i stället satt och skvallrade.

Under renässansen blev det ett plötsligt behov av en större mängd böcker, bland annat på grund av att flera universitet byggdes. Munkar och skrivare pressades hårt och kunde inte hålla jämn takt med efterfrågan. I stället för den noggranna kopieringen de tidigare gjort, blev de tvungna att stressa fram kopior av böcker, och antalen fel (och kopierade fel) steg dramatiskt. Skrivarna avsade sig allt ansvar för detta, och lade hela skulden på Titivillus som de tyckte hade frestat dem att skriva fel. Demonen blev därigenom en form av skyddande plågoris eftersom han orsakade felen men även fick ta på sig skulden för dem. Det var strålande dagar för Titivillus under den här perioden.

När sedan Gutenberg uppfann trycktyperna avlastades skrivarna, och de blev efterhand överflödiga. Titivillus fick nöja sig med att samla tryckta fel, vilket han klarade sig mer än väl på.

Med tanke på hur lätt man kan publicera texter i modern tid, med datorer och skrivare och bloggar tillgängliga för vem som helst så kan man förmoda att Titivillus återigen upplever en renässans. Någon har till och med antytt att han slagit sig ihop med en viss Bill Gates, och haft ett finger med i en rättstavningsfunktion i ett välkänt ordbehandlingsprogram… :) Hans säck fylls med lätthet tusen gånger varje dag, och han tar med säkerhet igen det han missde under sina magra år!

Marie Fredriksson



Leave a Comment