Sveriges största sajt om kalligrafi med brevkurser, tips & tricks, länkar och webbshop

Tusch, bläck, akvarellfärg, gouache, akryl – vad är vad?

Som kalligraf har man ett brett urval av medier som man kan använda i sin stålpenna. Så länge man är nybörjare och håller sig till reservoarpennor är man begränsad till patroner och bläck, men när man börjar använda lösa metallstift i pennskaft kan man använda både tusch, akvarellfärg, gouache och akrylfärger att skriva med. En del älskar akvarellfärg, medan andra svär vid att akrylfärger är det bästa som finns. Vad man föredrar beror först och främst på personliga preferenser, men kan också vara beroende av arbetets art. Ibland ger akvarellfärger den effekt man vill ha, vid ett annat tillfälle kan det vara mest praktiskt att använda akryl eller gouache.

Det kan vara svårt att som nybörjare veta vad som är vad (och även om man har hållit på ett tag så kan begreppen fortfarande vara lite luddiga), hur de olika medierna fungerar och vad som är utmärkande för dem. Jag ska här försöka beskriva dem lite närmare.

Tusch

Tusch är ett traditionellt skrivmedium där de svarta pigmenten från början kom från sot. Det förekommer både upplöst i vatten som en flytande vätska, men även som hårda stänger som man river med en speciell rivsten. Tusch har en tusenårig historia i Japan och Kina, där det fortfarande är ett viktigt skrivmedium. Tusch är både ljusäkta och helt täckande, men kan tunnas ut och bli halvtransparent om man så önskar.

Bläck

Den typ av skrivvätska som används i reservoarpennor brukar kallas bläck. Bläck är oftast baserat på (syntetiska) färgämnen eftersom de större pariklarna i äkta färgpigment lätt skulle kunna fastna inuti den trånga passagen i pennan och täppa till flödet. Färgämnebaserade medier brukar vara transparenta och är oftast inte ljusäkta (läs mer om ljusäkthet nedan). Eftersom bläcket i sig är mer eller mindre transparent blir skriften det också.

Akvarell och gouache

Akvarell- och gouachefärger liknar varandra på många sätt, men skiljer sig även markant från varann. Båda finns att köpa i tub eller i kopp, båda blandas med vatten till önskad tjocklek och intensitet, ingen av dem är vattenfast. Skillnaden ligger i att akvarellfärger är transparenta till sin natur, medan gouache är opaka (dvs. täckande).

Akvarellfärg kan genom sin transparens användas till allt från tunna, skira färglager till nästan helt täckande ytor, och är därför användbar till både målade bakgrunder och i stålpennan. Skriver man med akvarellfärg så får man svaga variationer i bokstävernas färgintensitet allteftersom färgen minskar i pennans reservoar. Detta kan bli mycket effektfullt.

Gouache är helt oöverträffat när man strävar efter täckande lager text eller målade detaljer, speciellt på mörka underlag. På grund av sin täckande karaktär fungerar dock inte gouache bra att måla med i tunnare lager, det blir helt enkelt inte snyggt.

Eftersom både akvarellfärg och gouache blandas med vatten går torkad färg – exempelvis från en blandningspalett som blivit stående över natten – att lösa upp igen med vatten. En del hävdar att man ska använda destillerat vatten, men jag tycker inte det är nödvändigt annat än om man skulle ha extremt dåligt kranvatten, kanske med mycket kalk i. Destillerat vatten går i vilket fall som helst att köpa för en billig peng på vilken bensinmack som helst, eller tas ur kondensbehållaren på torktumlaren om man har en sådan. Det kan i så fall vara lämpligt att filtrera vattnet genom ett kaffefilter först för att få bort ev. ludd från kläderna.

Det finns olika kvalitet på både akvarell och gouache – ”student quality” och ”artist quality”. Skillnaden består av att artistkvalitén innehåller mer och finare malda pigment och mindre bindemedel, därför är kvaliten bättre. Pigmenten i ”student quality” gouache och akvarellfärg är ibland mindre fint malda, och det kan göra att de trilskas i en stålpenna och inte vill flyta igenom riktigt bra. En tub räcker till väldigt många rader text och inte ens artistkvalitén är speciellt dyr, så du vinner i längden på att satsa på ett par tuber ”artist quality”.

Akryl

Akrylfärger (”acrylic ink”)  liknar på sätt och vis bläck om man ser till den vanligaste förpackningen – det säljs i flytande form i glas- eller plastflaskor, ofta med integrerad pipett i locket. Det finns olika märken och en bred färgskala inom varje märke, där färgerna sinsemellan är blandningsbara. Akrylfärg säljs också i en tjockare konsistens i tuber och är då avsedda till att måla med, inte att använda i stålstift.

Man kan använda dessa färger som de är, direkt ur flaskan, och hur täckande de är varierar lite mellan de olika nyanserna. Svart är oftast helt täckande, mörkblått nästan täckande och exempelvis röda och gula nyanser är mer eller mindre transparenta. Man kan också förtunna med vatten om man vill, och då kan man måla i lika tunna och skira lager som man kan med akvarellfärg.

Alla akrylfärger är vattenfasta. Det innebär att penslar och stift måste göras rena innan de torkar, annars torkar färgen fast och förstör redskapen. Vatten med lite fönsterputs (som innehåller ammoniak) hjälper till att göra rent penslar och stift. Torkad färg i en blandningspalett går inte att lösa upp med vatten igen utan sitter kvar som berget. Denna egenskap innebär till exempel att man kan skriva adresser på kuvert etc. utan att behöva oroa sig för att färgen rinner bort om det skulle regna när brevbäraren delar ut dem. Man kan också skriva i lager på lager om man vill, utan att behöva oroa sig för att de underliggande lagren löses upp av nya, ovanpåliggande lager. Bakgrunder målade med akrylfärg är också tacksamma att skriva på.

Ljusäkthet

För både gouache-, akvarell- och akrylfärger finns ett ratingsystem som indikerar hur ljusäkta de är. Denna kvalitet bestäms av de pigment eller färgämnen som använts för att framställa den aktuella nyansen. En del är väldigt flyktiga (exempelvis neonfärger) medan andra är permanenta. Icke ljusäkta färger som utsätts för ljus bleknar, i värsta fall helt och hållet, i bästa fall till en helt annan nyans än den man ursprungligen såg. Rött kan bli brunt, svart kan bli ljusblått och så vidare.

Hur mycket hänsyn man ska ta till ljusäktheten beror på syftet med det man ska kalligrafera. Skriver man bara för övnings skull eller gör ett arbete som ska reproduceras och sedan arkiveras i en låda någonstans så spelar det inte någon större roll vad man väljer att ha i pennan. Om man däremot kalligraferar diplom, släktträd, dopbevis eller något annat viktigt dokument då vill man ju inte att texten ska ha bleknat bort efter ett par år. Det slår tillbaka på ens rykte som kalligraf, och är givetvis tråkigt för den som vill kunna visa upp sitt diplom eller släktträd under en lång tid framåt.

Om ljusäktheten är viktig, kontrollera på förpackningen eller i affären vad de olika nyanserna har för rating.

Tips!

  • När du blandar till akvarell-, gouache- eller akrylfärger så finns det ingen anledning att använda fina och dyra penslar med äkta mårdhår eller så. Köp i stället några enkla och billiga ”tiokronorspenslar” för detta ändamål.
  • Man ”laddar” ett stålstift genom att doppa en pensel i färgen och sedan stryka av den på insidan av den lilla metalltungan som är stiftets reservoar. De flesta verkar föredra att hålla penseln i vänster hand, personligen föredrar jag att flytta över pennan till vänster hand och ta penseln i höger och ladda stiftet med. Det känns som om musklerna i handen får en liten minipaus då. En närmare beskrivning om hur man skriver med stålstift hittar du här.
  • Om man tycker om att måla bakgrunder med akvarellfärg som man sedan skriver på, kan det ibland hända att bokstäverna ”blöder” lite, dvs. färgen flyter ut lite i kanterna och blir nästan ”luddig”. Det undviker man genom att blanda lite akrylmedium i akvarellfärgen man målar bakgrunden med. Akrylmedium är helt enkelt transparent akryl, som inte påverkar akvarellfärgen på annat sätt än att den blir vattenfast. Akrylmedium finns i flaskor i välsorterade konstnärsbutiker eller på nätet (se länksidan) och finns med glansigt eller matt ytfinish. Matt blir alltid bäst. Mediet är en ganska tjock kräm, och man öser upp en liten mängd i en blandkopp och tillsätter vatten droppe för droppe tills man har en rinnande konsistens, tjock som ovispad grädde ungefär. Tillsätt några droppar till akvarellfärgen och måla som vanligt. Hur mycket akrymedium som behövs beror på mängden akvarellfärg man blandar till, och är något man får prova sig fram till.
Marie Fredriksson



Leave a Comment