 | IN ENGLISH |
 | |
 | |
|
|
Stålstift
Det här med att använda lösa stålstift att skriva med
kan verka både besvärligt och onödigt om man är van vid
pennor av reservoar- eller filtspetstyp. Det går inte att
förneka att stiften kräver att man löpande fyller på dem
allteftersom man skriver och de kan verka temperamentsfulla
innan man kommer underfund med hur de fungerar, men de
är så mycket mer flexibla att det ändå uppväger
de mindre svårigheter man kan ha i början. När man väl
kommit över första tröskeln är lösa stift definitivt överlägsna
reservoarpennorna.
Ett nytt stift
När man köper ett nytt stålstift kan det ibland kännas
som om det raspar onödigt mycket mot pappret, nästan
så att det river mot ytan. Och det kan faktiskt vara så
att spetsen är lite ojämn - tyvärr är inte alla helt
perfekta när de kommer från fabriken. För att råda bot på
detta kan man leta upp en tändsticksask och dra pennan
över plånet ett antal gånger, tills det raspiga är
borta. Det är inte mycket slipverkan i ett tändsticksplån
så det kan ta lite tid, men resultatet blir jämnt och fint.
Ett annat alternativ är om du har en sådan där nagelfil
som var populär för ett tiotal år sedan, en sån som man
blankpolerade översidan av naglarna med - den har säkert
ett namn, men jag kommer inte på det i skrivande stund.
Använd den finaste delen på samma sätt som tändsticksplånet ovan.
När stiften är helt nya kan det också hända att det finns en tunn oljehinna från tillverkningen kvar som gör att spetsen så att säga halkar på pappret utan att släppa från sig bläck. Prova med att lägga stiftet i kokande vatten 6-8 sekunder, eller att föra det genom en eldslåga ett par gånger. Gör sedan rent med tvål, ljummet vatten och en gammal tandborste.
Reservoaren
Den lilla behållaren eller "tungan" som sitter
på själva stiftet är pennans reservoar. Den skrivvätska som
finns där rinner ner genom pennan när man trycker
den mot pappret, fördelas över den mejselformade spetsen och
lämnar de karaktäristiska och omväxlande tjocka och tunna
linjerna på pappret. Reservoaren gör att man slipper doppa
pennan i tuschet stup i kvarten och ska sitta ca 1,5 mm från
pennans spets (se bild till höger), men här kan man tvingas till förändringar
beroende på vad man skriver med. Om man har en skrivvätska
som är tjock inte flyter så bra genom pennan kan man flytta
reservoaren närmare spetsen för att förbättra flödet, och
om man har ett medium som flyter för bra kan man
flytta upp reservoaren för att få bättre kontroll.
Hur reservoaren sitter beror på vilket typ av stift man har. Bilden ovan visar ett "Tape"-stift och där sitter reservoaren på översidan. Det finns andra, bland annat av märke "Mitchell", där reservoaren sitter på undersidan av stiftet.
Sätta fast stiftet i pennskaftet
Ett klassiskt misstag man kan göra som nybörjare är att man kanske sätter in stiften
på fel sätt i pennskaftet. De inte ska sättas in "mitt i krysset"
mellan griparmarna i skaftet, utan mellan dem och själva trähöljet (se bild till höger).
Fylla pennan
När man fyller pennan med färg kan man antingen doppa pennan
direkt i tuschet (eller vad man nu skriver med), eller också
använda en pensel som man stryker av på insidan av
reservoaren. De finns de som hävdar att ena eller andra
metoden är bättre, men det är väl förmodligen en smaksak.
Jag föredrar att fylla pennan med pensel, eftersom man får
mindre "kladd" då, och det är mindre sannolikt
att de första bokstäverna man gör med en nyladdad penna
blir klumpiga på grund av för mycket tusch i (och utanpå)
reservoaren.
Skrivvätskor
En av de allra största fördelarna med ett stålstift är att
man kan skriva med så många olika medier - tusch, akvarellfärg,
gouache, plakatfärg, till och med rödbetsjuice om man skulle
vilja. Oftast fungerar detta utan problem, men inte alltid.
Olika medier är uppbyggda på olika sätt med olika pigment,
och skiljer sig från varandra när det gäller hur väl de rinner genom
pennan. Om du har problem med flödet kan du i
första hand prova att flytta reservoaren enligt ovan, och
om inte det hjälper kan du försöka tunna ut tuschet eller
vad det nu kan vara med ett par droppar vatten och se om
det hjälper.
En förklarande artikel om vad som skiljer de vanligaste skrivvätskorna åt hittar du här. I regel är de dyrare akvarellfärgerna av student- eller artistkvalitet bättre att skriva med än billiga vattenfärger, beroende på att pigmenten i "äkta" akvarellfärger är finare malda och de fastnar inte någonstans i pennan för att de är för grova. En halvkopp av tex. Winsor & Newton akvarellfärg räcker nästan hur länge som helst när man använder den till kalligrafi, så kostnaden är egentligen inte speciellt stor. å andra sidan har jag fortfarande kvar delar av ett set barnvattenfärger från min barndoms sjuttiotal som är en ren fröjd att skriva med än i dag. Ibland kan man ha tur, antar jag :-) Hur långt man kan skriva utan att fylla på reservoaren beror på hur bred pennan är, eftersom det går åt mer tusch till stora bokstäver än till små och reservoaren är lika stor oavsett pennans bredd. Skriver man med t ex ett 5 mm brett stift så kan man kanske bara göra ett par bokstäver innan man måste fylla på tusch, medan man med t ex ett 1½ mm stift kan skriva flera ord eller kanske till och med rader. Det kan tyckas besvärligt att fylla på reservoaren stup i kvarten, men jag ser det som små välkomna minipauser där musklerna i fingrar och arm får vila lite. Långa pass med pennan i handen blir ju som bekant ganska ansträngande för kroppen.
Rengöring
Stålstift bör göras rena efter varje gång man använt dem, i synnerhet
om man har skrivit med medier som torkar vattenfast. Om man sitter
och skriver i långa pass eller om det är väldigt varmt så kan man behöva
göra en mindre rengöring någon gång under tiden också, för att förhindra
att pennan torkar igen. Då räcker det med att skölja stiftet i rinnande
vatten. En gammal tandborste, ljummet vatten och vanlig tvål duger
utmärkt till att göra rent med vid arbetspassets slut. En del stift är enklare än
andra att dela på om man vill göra rent reservoaren separat. Det spelar
ingen roll hur noga man gnuggar med tandborsten, det blir ändå
färgrester kvar mellan reservoaren och stiftet om man inte tar
isär dem. Det är i och för sig inte hela världen så länge man
använder vattenlösliga medier, men någon gång ibland bör man ta isär
stiftet och göra ordentligt rent. Torka stiftet med hushållspapper och
låt det lufttorka efter tvätten. De är nämligen inte rostfria, och
kommer obönhörligen att rosta (och det kvickt dessutom) om de till
exempel blir liggande i vatten på tvättställskanten.
Papper
Pappret och dess kvalitet och gräng (ytstruktur) spelar också en
stor roll för hur pennan uppför sig. Allra enklast är att hålla sig till
slätt papper utan gräng tills man behärskar pennan - det
ligger en poäng i att stapla alla fördelar man kan hitta
på sin sida när man ska lära sig något nytt. Gör det
inte svårare för dig än du behöver. Grängat papper är
besvärligt att skriva på med stålpenna - inte bara för
nybörjare! En del papper är helt enkelt hopplösa, även
om de är åh så vackra. Vill du prova ett riktigt bra papper
för kalligrafi och har tillgång till en butik med bra utbud
av konstnärsmaterial, så fråga efter "Arches Aquarelle hot
press" (HP) eller varmpressat som det också heter. Det är
mycket uppskattat i kalligrafivärlden, och är
helt slätt. även den släta sidan på "Canson Mi-Teintes"
är mycket bra att skriva på.
Jag hoppas att denna beskrivning har förklarat på ett bra sätt hur ett stålstift fungerar, och kanske till och med gett svar på några frågor. Om du inte tidigare provat att skriva med stålstift, gör gärna det. De har en annan känsla mot pappret än både reservoarpennor och filtspetspennor, och de är faktiskt inte alls svåra att behärska även om det kanske verkar så vid en första anblick. Stift och pennskaft kan du om du vill köpa av mig i webbshopen, och det är inte speciellt dyrt. Du får ett set med sex spetsar och ett pennskaft för 115 kr. Lycka till!
| ||||||
|
