Förgyllning

Att förgylla och hantera bladguld i kalligrafiska sammanhang är nästan en hel vetenskap i sig själv och inget som jag anser mig vara specialist på, men jag har en metod som brukar fungera.

Vanligt lim funkar inte så bra med bladguld, utan man behöver en häftgrund. Det finns en uppsjö av "recept" på häftgrunder, men den jag har haft mest framgång med beskrivs på denna sida. Man brukar använda s.k. transportguld med denna grund, dvs. bladguld som är lätt häftat vid ett bärande papper. Finns att köpa t ex på Slöjd-Detaljer (se länkar). Bladguld är förhållandevis dyrt, men en bok består av 25 blad och räcker väldigt länge.

Häftgrunden då, ja. Blanda en halv flaska gummi arabicum (finns i de flesta konstnärsmaterialbutiker, märke Windsor & Newton oftast. En flaska är 75 ml, en halv blir då 37,5 ml) med en halv tesked honung. Detta görs lämpligast genom att ställa burken med gummi arabicum i ett kärl med varmt vatten, så löses honungen upp bättre. Låt detta svalna.

Själva proceduren för att lägga häftgrunden är inte så svår, om än något tidskrävande. Här nedan ser du hur förgyllningen gick till för ett av mina diplomarbeten (se vidare i galleriet). Man gör så här:

Gör en eventuell bakgrund och skriv texten först. Det skulle inte kännas så bra om man förstörde ett redan förgyllt arbete genom att till exempel stava fel eller skvätta färg någonstans, så jag brukar alltid se till att kalligrafin är klar först.

Kalkera sedan konturerna av det som ska förgyllas på ett smörpapper och för över detta till bakgrunden genom att gnugga med blyerts på baksidan av smörpappret och sedan gå över linjerna med en hård blyertspenna.

Använd pensel och lägg ut häftgrunden där du vill att guldet ska vara. Om du vill kan du blanda i lite akvarellfärg, gärna en orangeröd nyans om du ska använda guld och grå/blå till silver, så är det lättare att se vad man gör. Snåla inte med grunden, fast låt den inte flöda över heller. Låt detta torka. Gör iordning en andra, tunnare blandning som består av hälften häftgrund och hälften (destillerat) vatten. Lägg på detta i ett andra lager, låt torka. Känn på ytan - känns den minsta skrovlig, polera lätt med antingen en polersten eller baksidan av en sked eller liknande.

Rulla ihop ett A4-ark på bredden till en smal tub - ungefär ett lillfinger i tjocklek invändigt - och tejpa ihop den. Klipp till en bit av transportguldet och pappersarket det ligger på i hanterbar storlek, det räcker med ca 12x8 mm. Tar du större hinner du inte få det att fästa i alla fall, så små bitar är bäst. Ta tuben i munnen och blås hårt genom denna direkt ner på ytan som ska förgyllas. Inga små andetag, utan rejäla flåsningar som innehåller fukt från lungorna. Detta gör att fästgrunden aktiveras och blir lite klibbig i några sekunder, tillräckligt länge för att det tunna guldet ska fastna. Du har inte mycket tid på dig, så det är bäst att ha alla saker nära tillhands. Alltså, andas 4-5 djupa andetag genom tuben ner på guldet, lägg kvickt på guldbiten på den klibbiga ytan med skyddspappret överst, och tryck hårt ett par sekunder. Ta bort skyddspappret.

Borsta bort det guld som hamnat utanför grunden med en mjuk akvarellpensel. Klipp till en ny bit guld, andas på ett nytt ställe på grunden och fortsätt lägga på bitar av guld på det här sättet tills hela ytan är täckt. Ibland kan man behöva lägga på ett andra lager, om guldet av någon anledning inte fäste ordentligt från början.

Det färdiga arbetet som illustreras här hittar du i galleriet.

Förgyllning är ju som sagt ingen exakt vetenskap, och man kan få experimentera en del innan man hittar ett bra förhållande mellan gummi arabicum och honung. Om guldet inte vill fastna alls, tillsätt honung pyttelite i taget och testa igen. Om ytan fortfarande är klibbig när den torkat har du för mycket honung - tillsätt då mer gummi arabicum. Och till bladsilver (som är tjockare än guld) kan man behöva en större andel honung än man har till guld.

Om du undrar varför man använder just en papperstub i stället för t ex ett sugrör i plast så är det för att pappret absorberar fukten i utandningsluften på ett sätt som inte plast gör. Det betyder att man inte råkar ut för att tråkiga salivdroppar faller från tuben och ner på pappret. Det skulle säkerligen inträffa med t ex ett plaströr, där fukten bara ackumuleras på insidan.

Lycka till med förgyllningen!